…och det blev tyst…

Bild: freedigitalphotos.net

Bild: freedigitalphotos.net

Det kom ett ständigt flöde av inlägg fram tills för några veckor sedan. Efter det blev det tyst. Vad var det som hände?

Jag vaknade en morgon och mådde inte bra, inte på grund av min ME utan vanligt-inte-må-bra. I samma veva hade jag inte längre några inlägg på lager. Då tar det stopp.

Det var ett test, ett test för att se om jag orkar leverera varje dag. Under en period gjorde jag det men det är inte hållbart i längden. Så det kommer inte att bli något varje-dags-bloggande för mig. Jag nöjer mig med lite då och då.

Det känns dessutom bättre eftersom jag tror på kvalitet framför kvantitet. Det blir inte alltid så bra om det bara ska levereras för saken skull istället för att faktiskt tänka på innehållet.

Vad har hänt under dessa veckor?

Ja, arbetet med den nya hemsidan går framåt, sakta men säkert. Det är väldigt varierande för mig vad jag orkar och hinner med. I min värld av ME/CFS kan jag inte sätta en dead-line och bestämma att det ska vara klart till ett visst datum. Jag får anpassa mig till dagsformen och ta det som det kommer.

Jag hoppade på min alldeles egen utmaning, kommer ni ihåg att jag skev om det i Att spänna bågen? Eftersom jag inte klarar att hänga på originalutmaningen så skapade jag en egen, #9am. Det innebär att jag försöker stiga upp kl. 09.00 så många morgnar som möjligt. Jag lägger en timme på att träna Qigong, planera dagen samt läser en intressant bok.

Ibland går det bra, ibland inte. Att jag inte kan göra detta fem dagar i veckan ser inte jag som ett misslyckande. Jag är stolt och glad för de dagar det fungerar. Detta är liksom livet med ME/CFS, att anpassa situationen till dagsformen och göra det bästa av den.

Annars har det mest varit vanliga dagar där jag försöker leva ett vanligt liv och göra vanliga saker och så fortsätter det.

” Det finns inga misslyckanden i livet, bara en massa lärdomar”

Annonser