Så påverkar ME mig: Sömnstörningar

Det tredje utav Kanada-kriterierna är sömnstörningar.

Bild: freedigitalphotos.net

Bild: freedigitalphotos.net

3. Sömnstörningar
Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.

Jag har sällan eller aldrig svårt för att somna vilket jag är otroligt tacksam för och jag har väl alltid varit en person som sover mina åtta timmar. Jag har också alltid behövt sova förhållandevis mycket.

Nu ser min sömn lite annorlunda ut. Jag somnar fortfarande ganska snabbt när jag går och lägger mig men sedan jag fick ME/CFS har jag dels en sömnstörning och dels ett ökat behov av sömn.

Min sömnstörning håller till framåt morgonkvisten, vanligtvis mellan 04-06. Det är inte så att jag ligger vaken och stirrar i taket men jag har ingen djupsömn och jag skulle kunna sätta mig upp och delta i ett samtal direkt.

Om jag måste gå upp tidigt på morgonen då flyttar sig sömnstörningen. Desto tidigare jag ska stiga upp desto tidigare kommer jag ur djupsömnen. När det var som värst, då somnade jag vi 22-tiden och sov ordentligt fram till 01.30. Sedan hade jag ingen djupsömn fram tills jag steg upp vid 05.30 för att åka till arbetet.

Sedan i höstas har jag överhuvudtaget väldigt svårt för att stiga upp på morgonen. Nu har min kropp bestämt sig för att den vill sova 13-14 timmar per natt. Dessutom betyder inte det att jag vaknar utvilad. Jag kan alltså vara tröttare när jag vaknar än jag var när jag kröp till kojs.

När jag försöker tvinga mig att vakna och kliva upp, vilket för övrigt tar mellan 30-60 minuter, hamnar jag efter en stund i en stor trötthetssvacka. Jag kan till exempel äta frukost och sedan får jag vila i upp till en timme innan jag kan kliva in i duschen.

Detta leder naturligtvis till att mina dagar kan bli väldigt konstiga. Det blir svårt med rutiner och att försöka för gjort saker.

Hur konstigt det än låter så går det inte att styra över det.

Nästa kriterie kommer att handla om smärta.

Denna översättning av Kanada-kriterierna har jag hämtat från Riksföreningen för ME-patienter.

”Det finns inga misslyckanden, bara en massa möjligheter till lärdomar”