Min siamesiska tvilling

Bild: morguefile.com

Bild: morguefile.com

Jag känner mig som om jag har en siamesisk tvilling. Vi har varsin överkropp men sitter ihop från midjan och nedåt.

Ibland är vi bästa kompisar men ibland avskyr vi varandra. När jag får bestämma och jag får som jag vill, det är då vi är bästisar och tvärtom när jag inte får mitt liv att fungera på bästa sätt.

Det kan vara väldigt jobbigt att alltid ha någon med sig, att aldrig få vara i fred och att inte helt och hållet kunnat styra över sitt eget liv. Det finns alltid någon där som har synpunkter, åsikter eller helt enkelt sätter käppar i hjulet.

I måndags hade jag planerat några enkla saker jag skulle göra. Jag skulle installera skrivaren och scannern i min nya Mac. Redan innan jag klivit ur sängen började min siamesiska tvilling att bråka med mig. Jag var jätteseg och det tog tid innan jag lyckades komma upp. Jag fick i mig min frukost men fick aldrig duschat och kom aldrig ur myskläderna. Det blev en dag under filten i soffan.

Min siamesiska tvilling gör att jag inte räcker till. Jag har inte kraften, orken eller energin till att finnas där för mina nära och kära. Det ser min tvilling till att sätta stopp för. Den personen som får betala det högsta priset för det, det är min man. För när jag inte orkar måste han ta vid. Det handlar om enkla saker i vardagen som att städa, handla och laga mat till exempel.

Det gör mig ledsen men mest förbannad och frustrerad.

Det är min siamesiska tvillings fel och min tvilling heter ME.

” Det finns inga misstag i livet, bara en massa möjligheter till lärdomar”