Mitt dagliga mål

Jag har nog alltid varit en målinriktad person, i alla fall som vuxen. För mig, så tycker jag att det förenklar och gör livet lite roligare.

Precis som med mycket annat så har mina målsättningar fått lite annan karaktär sedan ME/CFS kom in i mitt liv. Det finns både kortsiktiga och långsiktiga mål.

Jag har ett dagligt mål som funnits med mig länge. Det innebär att jag ska, varje dag, kliva upp ur sängen, göra mig iordning, klä på mig och äta frukost vid matbordet. Det kan verka som ett enkelt och kanske lite fånigt mål, men, för mig i den situationen som jag befinner mig i just nu, är det inte alldeles självklart.

Om man har ME/CFS så studsar man inte direkt ur sängen på morgonkvisten. För det första har jag i nuläget stora problem med att min kropp vill sova väldigt mycket och länge. När jag väl vaknar och ska gå upp känns kroppen tung av värk och utmattning. Ibland är jag i bättre form när jag går och lägger mig än när jag vaknar.

Anledningen till att jag har satt mitt dagliga mål är att jag vill inte bli liggande och låta sjukdomen vinna över mig. Om jag kliver upp och gör mig i ordning, då känns det som om jag har dragit det längsta strået. Dessutom tycker jag inte att min man ska behöva komma hem till en fru iklädd sunkiga joggingbrallor och med håret på ända.

Idag har jag dessutom satt upp ytterligare ett mål. Jag ska promenera till det lokala bageriet och köpa semlor. Det kan bli den enda aktivitet jag gör under dagen, förutom att äta en semla förstås. Det är värt ett försök…

Brukar jag uppnå mitt dagliga mål? Ja, för det mesta, men inte alltid. Jag har mina dagar och mina stunder när jag inte orkar och det blir mysbyxor under filten i soffan. Jag har också haft dagar när jag inte kommit ur sängen. Min kamp går vidare och jag känner i alla fall att jag ligger på plus.

”Det finns inga misstag i livet, bara en massa möjligheter till lärdomar”