Min identitet

Det händer saker när en person drabbas av sjukdom. Vi vet ju alla hur det är till exempel när män blir förkylda. Skämt åsido, så tänkte jag mer på att drabbas av kronisk sjukdom.

Jag utgår från mig själv och min egen situation. Det jag har märkt är att en del människor bemöter och behandlar mig annorlunda. Naturligtvis har jag funderat över varför de gör detta. Min slutsats är att det beror på deras egen reaktion, deras eget förhållande till situationen.

För jag har verkligen funderat över mig själv, har jag förändrats sedan jag fick ME? Nej, i grunden är jag samma gamla Ulrika som jag alltid har varit. Jag gör en del saker annorlunda och vissa saker gör jag inte alls längre men som person är jag densamma.

I en situation som förändrar ens liv blir du tvungen att stanna upp och tänka om, jag har blivit klokare av den erfarenheten, men som person är jag densamma.

Det finns också enstaka individer, som i gott syfte, fattar beslut för mig. De frågar inte mig om jag till exempel ska delta i en aktivitet, de gör valet för mig genom att inte fråga eller genom att välja en annan aktivitet som de tror att jag klarar av.

Det finns ingen som känner min kropp så väl som jag gör. Det finns ingen som känner min sjukdom så väl som jag gör. Det finns ingen som vet hur min kropp och min sjukdom fungerar tillsammans så väl som jag gör. Det finns ingen som vet bättre än jag vad jag klarar eller inte klarar.

Jag är inte sjuk! Jag är Ulrika och jag har en sjukdom! Sjukdomen är inte min identitet, den är inte vem eller vad jag är. Det är något jag lever med och som påverkar mitt liv, som finns i mitt liv.

Det är inte synd om mig och eftersom jag inte tycker synd om mig själv behöver ingen annan heller göra det. Så, sluta fatta mina beslut!

”Det finns inga misstag i livet, bara en massa möjligheter till lärdomar”

2 thoughts on “Min identitet

  1. Det där känner jag igen. Det gäller även för människor med funktionshinder. Man är inte autistisk, man har autism. Det är stor skillnad. Vad man klarar eller inte klarar är väldigt individuellt och man måste fråga. Annars blir det lätt fel.

Kommentarer inaktiverade.