Kalla fötter

Klockan är 03:19 och endast Funkqvist är vaken. Ja, här ligger jag och stirrar i taket.

Det är högst ovanligt att jag har svårt för att sova, vilket jag är enormt tacksam för. Normalt sett brukar jag somna i samma veva som huvudet träffar kudden. Men, ibland, speciellt när det snurrar mycket tankar i huvudet kan jag ligga vaken en stund.

Fast inte så här länge!

För mig är det tvärt om, jag sover mycket. Det hänger ihop med min sjukdom. Sedan ett tag tillbaka sover jag dessutom extra länge. Min kropp har bestämt sig för att jag ska sova 13-14 timmar per natt. Det är ungefär dubbelt så länge som en normal vuxen behöver sova, 7-8 timmar. Jag har blivit tonåring igen, haha!

Skämt åsido är det ganska jobbigt att sova så mycket. Alla rutiner blir helt knasiga.

Varför ligger jag vaken just i natt? Ja, det är nog en kombination av två saker. En annan del av denna fantastiska sjukdom är att man fryser. Jag har alltid varit frusen men efter att jag fick ME har det tagit helt absurda former.

Idag har varit en sådan dag när jag helt enkelt aldrig riktigt fått upp värmen. Trots att jag druckit litervis med varm dryck under hela dagen, trots att jag sitter invirad i ullpläd, med mera, med mera. Vad som händer då är att jag är väldigt frusen när jag går och lägger mig.

Vi har 20 grader i sovrummet, jag har dunsockar, duntäcke och extra filt. Det tar en liten stund, sedan blir kroppen varm och god, men inte mina fötter.

Mina fötter är som två isbitar och det tar flera timmar innan de blir varma. Jag kan inte somna om min fötter är kalla. Det här öppnar då upp för att tankar ska börja snurra i huvudet. Et voilá! Här ligger jag nu, visserligen med varma fötter men kan inte somna.

Jag är trött, jag vill sova! Jag har inte varit varken pigg eller utvilad på fem år!

Jag bestämde mig nyss för att sätta väckarklockan, annars lär jag sova hela dagen. Med tanke på hur min kropp fungerar just nu när det gäller sömnen säger jag bara till mig själv, grattis och lycka till. Om jag lyckas ta mig upp före lunch i morgon, eller rättare sagt senare idag, är det en bragd. Då ska jag nominera mig själv till bragdmedaljen. Släng er i väggen OS-medaljörer och annat löst folk. Nu pratar vi bragd på riktigt!

Jag ska ta fram tanken om att jag är tonåring igen när väckarklockan ringer, för jag kommer med största sannolikhet att känna mig som en 100-åring. Det lär bli en lugn dag i soffan under ullpläden…

God morgon!

” Det finns inga misslyckande i livet, bara möjligheter till nya lärdomar”