Projekt Viktminskning, Mållinjen

Pukor och trumpeter, jubel och gratulationer, eller? Är det inte så det skall vara vid en mållinje?

Nu står jag här med den nakna sanningen, måttbandet, och skall göra min sista officiella mätning. Jeansen har också plockats fram ur byrålådan för att se om de kanske passar igen.

Vid senaste uppdateringen var jag ganska tveksam till att det hade hänt så mycket och min magkänsla var nästan rätt. Jag krymper på flera ställen men när det gäller min officiella mätpunkt, stussen, stod jag kvar på samma mått som för två veckor sedan. Därför visste jag redan att jag inte skulle nå mitt uppsatta mål till idag.

Dessutom har de sista 7-8 dagarna bjudit på rejält halsont vilket resulterat i att mina promenader ställts in.

Så, med ganska stor nyfikenhet börjar jag mäta och får följande resultat, jag har lyckats klämma en cm till. Detta innebär att jag totalt runt min officiella mätpunkt, stussen, krympt 4 cm vilket jag är helnöjd med. Visserligen når jag inte målet idag, men jag är på god väg.

Jeansen då, hur gick det med dem? Ja, jag kommer i dem igen men tänker nog vänta tills jag plockat ytterligare någon cm innan jag börjar använda dem.

Vad drar vi då för slutsats av detta? Ja, det kommer alltid att dyka upp saker som gör att det kanske inte går precis så som man tänkt sig. Det kallas för livet. Vid de situationerna handlar det om att göra det bästa av situationen och så snabbt som möjligt återgå till planen.

Jag känner mig nöjd med vad jag åstadkommit under de förutsättningar som funnits.

Det jag har velat visa med mitt lilla experiment är att det går att få resultat genom att göra små förändringar. Det behöver inte vara livsavgörande gigantiska livsstilsförändringar. Du måste anpassa dig till vad som fungerar i din vardag och det är bättre att genomföra någon eller några små ändringar som ger små resultat än att aldrig komma igång eller orka genomföra en stor.

Glad Midsommar!

”Move your ass and your mind will follow”